Home sweet home

Då var man hemma i Sverige igen, på ett tre veckors besök. Det låter nog klyschigt med orden "balsam för själen", men det är precis hur jag känner över att vara hemma igen.

Jag vaknade upp i min egen, stora säng imorse- Underbart. Inte som fängelsesängen jag har i Stavanger (okej, nu ska jag inte klanka ner på den, men mig egen säng vinner faktikst kategorin "bästa sängen"). Efter en löptur kom jag in, och mami und dadi hade dukat upp för frukost. Precis som vanligt står det ägg, sill, kaviar, knäckebröd, stekt strömming och gröt redo att serveras. Jag hugger in i fiskbuffèn, och de gör sig redo för en promenad. Jag äter till ljudet av Rix FM. Precis som vanligt (mina kraftansträngningar att byta till P3 brukar alltid sluta i att mamma bytt tillbaka till något som Lugna Favoriter). Jag äter klart, och hela buffèn som jag kanske bara rört tre av tio saker på står framme och väntar på avdukning, precis som vanligt.

Det är så komiskt att oavsett hur länge jag är borta hemifrån, så är det alltid likadant när jag kommer hem. Alla dessa rutiner som man ibland tror man glömt bort när man varit borta en längre tid. Det är nog mycket som förändras runt omkring en när man reser iväg, men när du kommer hem igen -everything's the same. Och jag älskar det. Att allt är precis som vanligt.
Honey, I'm home.