Tjugosjätte februari

Jag har hittat världens sötaste granne. Han blir lika glad varje gång när han ser mig passera, och jag kan inte låta bli att stanna till och prata lite med honom. Det bästa med honom är att han är så oerhört gosig, så jag har svårt att slita mig. Ibland funderar jag på att bjuda hem honom någon gång, men jag får nog inte för Sapa. Grannen är en liten svart kissemiss med vita baktassar som då och då sitter och tittar på när jag vandrar hem från bussen. Åh, en dag smyger jag nog in honom och bjuder på lite tonfisk.

Intervjun med klädbutiken Clair.dk gick väldigt bra. Jag hade inte förväntat mig någonting alls, eftersom mitt nuvarande jobb skulle med all säkerhet krocka med deras erbjudande, vilket det gjorde. Men jag tror de gillade mig, för de erbjöd mig att bli deras "extra-arbetare", det vill säga att de ringer mig när de behöver extra folk, och vet att jag är ledig från Helgo. Sweet!

Some cinderella in a partydress

She was looking for a nightgown (eller ytterkläder).

En intressant men smått jobbig kväll igår. Jag och Sapa var på vår nya favoritbar Checkpoint och träffade på diverse roligt folk. På något sätt lyckades vi tappa bort varandra när hon var uppslukad i dansens värld, och jag skulle bara show off med mina skills i något fotbollsspel med några nyfunna kompisar. Så när kvällen började lida mot sitt slut, och jag blivit bjuden på en öl för mycket så hade förståndet flygit sin kos för länge sedan. Nästa sekund står jag mitt i stan, med min team-mate från fotbollsspelet, i min klänning -utan jacka. Gentleman som han var, lånade han ut sin skinnjacka till mina genomfrusna axlar, men det hjälpte inte mycket. Förståndet började sakta komma tillbaka och det fanns bara en sak i mitt huvud: VAR ÄR MIN JACKA?

Efter en stund började jag inse att jackan var inte det enda som jag inte hade just då, när både min mobil, pengar, ID, busskort och bankomatkort var nowhere to be seen (de ligger tillsammans i en liten plastficka som jag bär med mig). Jag säger hejdå till min nyfunna vän som erbjöd mig husrum, för nu ville jag bara hem. Hem, hem hem! Hem till Sapa, min säng och varma kläder. Jag trippar runt som en liten isbit och blir upptäckt av en taxichafför. Jag sätter mig i bilen och försöker pussla ihop min historia. Visst, han kunde skjutsa mig, men jag hade ju inga pengar att betala med. Efter några uppgivna böner går han med på att skjutsa hem mig (man kan säga att jag praktiskt taget stal en taxiresa) Nu var jag inte långt ifrån målet: HEM LJUVA HEM!

Väl hemma stapplade jag in i vårt kapprum och kastar mig mot dörren till lägenheten. Låst. Dörrjäveln var låst, vilket betyder att Sapa inte var hemma. Vars tusan var Sapa? Jag började desperat leta i min väska efter nyckeln, och även den var gone baby gone. Lägenhetsnyckeln låg ju i jackan som jag tappat bort. Springer upp till vår hyresvärd och ringer på (nu var jag desperat) och klockan var sissodär 04:00. Som tur (!) var öppnade han inte. Rusar sedan tillbaka ner till vårt kapprum igen, och hittar min andra jacka som jag fått av mami i julklapp. Äntligen lite värme (behöver jag nämna att det är inte många plusgrader i vårt kapprum?) Jag började nu inse att hoppet var ute. Sapa kommer inte att komma hem ikväll, och jag kommer inte att komma in i lägenheten (försökte ett tag att rycka upp dörren, men jag var för svag, men i desperata tider försöker man vara kreativ).

Hittar en mössa som jag tar på mig, och plockar sedan ner Sapas olika små sommarjackor och bildar en fin kudde. Sen låg jag där på det smutsiga stengolvet med ytterkläder, och det tog inte lång tid innan John Blund kom. Vaknade 09:30 av att en nyss hemkommen Sapa står och gapskrattar och ropar: "ANGIE!". Resten av dagen har jag spenderat i tv-soffan. Hittade alla mina kort , som förvånadsvärt legat i min väska hela tiden. Mobilen hade jag tydligen lämnat hemma för kvällen, så den hade varit i tryggt förvar. Ringde till Checkpoint på kvällskvisten och frågade om de hade min jacka, vilket de hade. Hallelujah. Åkte dit och hämtade upp den. Sapa påpekade att jag uppenbarligen inte var den enda som glömt kvar min jacka, för det fanns en hel bunt av dem. Nåväl, nu är jackan tillbaka där den hör hemma. Imorgon ska jag på en arbetsintervju för en klädbutik.
Slutet gott allting gott.

High five

Snälla flickor får gratis drinkar av bartendern.

Vi gjorde en spontanutgång igår (torsdag), vilket satte lite krydda på den annars så slöa torsdagskvällen. Vid busshållplatsen träffade vi på en söt hund och hans ägare. Hunden ville hälsa och jag kollade på hussen för att se om det var okej. Då lät det som om att mannen sa 'pittbull' (pittbull som i: "det är en pittbull, passa dig för han kan göra slarvsylta av dig") fast så var inte fallet. Det ägaren försökte säga var att hunden hette Pico! Haha Pico, det hade Susanna gillat.

Överkörd av en långtradar-tant

Jag som annars brukar tycka det är roligt på jobbet, blev sliten i stycken av en av skiftledarna ikväll. I nuläget har jag lärt känna de flesta i personalen, och de är jättetrevliga. Nicola och Erik är två roliga skiftledare som jag oftast jobbar med, och de hjälper mig när jag krånglat till något. De förstår att saker kan bli lite röriga ibland. Sen så har vi denna mardröm till tant som jag jobbat tillsammans med i två kvällar nu. Jag tror helt bestämt att hon rentav avskyr mig, eller att hon bara inte har tålmod med en rookie, men hon fick min självkänsla till botten idag. Jag har nog aldrig varit med om liknande. Allt började och slutade med att jag inte kunde hantera 'retur-knappen'. Förbannade returknapp! Och förbannade tant som inte ens försökte visa lite tålamod! You two are certainly not my favourites tonight.

To sleep or not to sleep, that's the question

Någonting säger mig att jag egentligen borde gå och lägga mig nu, men istället sitter jag uppe här och trycker, med inget speciellt att göra. Kan det bero på att jag vet att jag inget att göra till kl 16:oo imorgon eller att jag undermedvetet har något att grubbla på, som kommer att ligga och gnaga så fort jag lägger mig i sängen? Nä jag tror faktiskt inte det. Jag antar att jag bara tycker att det är skönt att ha mina egna små uppe-sittar-kvällar, då det är alldeles knäppt tyst i lägenheten. Det enda som hörs är tickandet från väggklockan (som förövrigt ser ut att passa in i ett klassrum). Tickandet i sig skulle passa in väl i en filmscen där de ska gestaltera ledan i någon stackares tillvaro, som just nu skulle kunna vara jag.

Nä vem försöker jag att lura? Jag gäspade en tiosekunders-gäsp alldeles nyss, vilket betyder att jag kommer att ge upp min uppe-sittar-kväll vilken minut som helst. Det snöade iallafall i Stavanger idag, men regnet kom och käkade upp den snön ganska fort, så jag antar att det inte kommer vara något vitt alls på backen imorgon när jag vaknar. Dammit. Är det februari så får det gärna vara lite snö.

Nu hade jag tänkt att gå och dammsuga Sapas rum ett tag, det är ju alltid lite roligare nu när hon sover.

That was a hell of a saturday

Konserten i lördags var helt fantastiskt bra. Lokalen var inte så stor, och det var inte alls mycket folk, vilket betydde att vi fick stå och ösa längst fram. Håkan var otrolig, och levererade som alltid. Man lämnade konserten med ett lyckorus. Dessutom har Sapa lyckats fånga en massa bra videoklipp, som man kan återuppleva det hela igen (och jag kommer nog med all säkerhet smyga upp en video lite då och då, be so sure). Vi träffade även en del svenskar där, vilket aldrig är fel. Nä, jag är fortfarande lyrisk sen lördagen, och skulle mer än gärna återuppleva den om och om igen.