Just another summer

Sara och jag sitter och dricker drinkar, lyssnar på håkan och äter jordgubbar. Primaliv.

En sommarnatt inte länge sen
Gav kortet till chauffören
Behåll det eller ta betalt och släng
det i leran sen

Du kan inte vinna jämt
Nån gång måste du förlora igen
Nån gång måste du förlora igen

Jag måste sova tills vintern är borta
Jag måste säga nåt idag innan jag somnar
Jag måste dricka nåt innan jag vågar prata
Och när jag borde prata har jag redan somnat

Butterflies

28 grader varmt och skinande sol. Livet kænns rætt så bra ibland va?

En væn sa till mig: "Jag tror inte någon kan gå och vara lycklig hela tiden. Jag tror att det ær de stunderna nær man kænner att man struntar i tid och rum, oavsett om man dør imorgon, så kænns det man gør precis den stunden rætt. No matter what".
Jag tror hon har rætt. Ifall man gick omkring i ett stændigt stadie av lycka, och aldrig hade jobbiga stunder, hur kan man då kænna nær verklig lycka verkligen dyker upp? Jag tror på att allt har sina up and downs, och vissa gånger kan nog kænnas som man ligger på hård asfalt, i væntan på att bli øverkørd av ett timmerfordon. Men så, helt pløtsligt, out of nowhere, så kan något ske så att allt helt pløtsligt vænder. Saker och ting kænns inte længre lika jobbiga, och du kan børja le før dig sjælv. Helt utan vidare.
Lyckoruset. Kanske det bæsta uppåtshacket av allt? Små saker som ændå får dig att svæva på moln. Kanske måste denna radikala skillnad mellan lycka och grå dagar finnas, før att man verkligen ska kænna att man lever?

På jobbet i lørdags var jag kanske inte på topp. Plågande huvudværk och halsont som ville ta kol på mig. Då dyker han upp. Den skelande snubben med långt råttfærgat hår. Han kommenterade mitt leende igen: "Men hej! Det ær du ju med ett såt fint smile. Om jag vinner på dessa lotter så ska jag ta dig med ut på byn? Okej?". Trots att min dag var rætt så rutten, så kunde hans kommentar gøra att jag kænde mig lite gladare. En snæll kommentar kan betyda mycket ibland. Æven om jag aldrig kommer att følja med honom ut på byn, så kommer jag jag nog le lite extra næsta gång jag kænner mig glad.

Och just nu svævar jag på moln. Butterflies ni vet. Butterflies ær mitt uppåtshack.

I'm alive

Ett litet livstecken från moi. Jag vet inte om jag ville påminna omværlden det, eller bara mig sjælv? Sapa har åkt hem før två veckor, vilket læmnade mig kvar i en tom lægenhet utan dator. Jag vet, det låter geeky, men vad man kænner sig utebliven från omværlden nær internet inte finns till hands. Det enda jag hør nuførtiden ær tickandet från køksklockan eller diggar till Håkan H's två førsta skivor. Jag har redan hunnit klættra på væggarna och haft abstinens øver hur jag ska kunna hantera ensamheten. Efter att ha rannsakat mig sjælv igår, så børjar jag inse att man inte behøver ha folk omkring sig twentyfour/seven, eller internet heller før den delen. Man får lov att lista ut helt andra saker att gøra, så dærfør har jag (hør och hæpna, Sapa) børjat plinka på gitarren, lånat bøcker, stædat och ritat en del. Kreativ? Javisst. Vem sa att ensamhet behøver vara dåligt?

En kopp grönt te

Jag sitter och myser såhär på morgonkvisten me en kopp grönt te och msn-konversationer med Steve och Jeppy. Idag ska jag ta tag i uppackning och städning innan det är dags för jobb.
It's good to be back. Jag ville som sagt nästan inte åka tillbaka, mestadels för att jag mer än gärna hade spenderat en svensk sommar hemma i Örnsköldsvik med nära och kära. Men nu blev det inte så, men det känns bra ändå. Att träffa alla roliga personer på jobbet igen fick mig att inse att sommaren i stavanger kan nog bli mycket bra ändå.

Fick föresten ett fint bemötande när jag anlände helt utmatttad hem till lägenheten. Sapa var fortfarande på jobbet, så jag tänkte passa på att ta mig en powernap innan hon kom hem. När jag skulle tända lampan på mitt rum fick jag ett vitt, äckligt klet på fingarna som var smetat strategiskt på lysknappen. Det fanns bara en person som kunde komma upp i tankarna: AXEL! Den räven hade dessutom funnit nöjet i att bädda min säng upp och ned, d.v.s kudden först, sedan täcket, och därefter madrassen! Det enda jag kunde tänka var WHAT THE HELL?! (Behöver jag nämna att Axel gillar att driva mig till vansinne?) Kletet på lysknappen var helosan-salva för den som undrade, inget annat. Now it's payback time!

Igår var det singer/songwriters-kväll på Martinique med en massa otroligt duktiga låtskrivare och musiker som uppträdde. Det var ett rent nöjde att vara där. Vi drack lite vin och mötte upp med Sofie och Co.
Sedan slog klockan tolv, och vi stack iväg precis som askungen mot bussen (innan den skulle förvandlas till en pumpa igen?)

Nu är mitt te slut. Dags för en filtallrik?

So I'm your latest cup of tea

So I'm your latest cup of tea
to keep your cold hands company
and I will warm you
I will calm you down
until those waters are ready to be sailed upon
Under a honeymoon

You say you've never felt this way
at least not this early
We decide to hold nothing back
we'll act how we want to act
And so, eventually, we became really good actors
Acting and reacting and acting and reacting
Under a honeymoon

Oh please, oh please ... reconcile me
From all these bad actors,
all these bad endings
Under a honeymoon

we want what we're not and we don't want to stop
cause it feels right -or at least it's feeling good...
at least it feels good ...

I always fall in love too soon

caught beneath the glow of a honeymoon.

Ett brev från första våningen

Jeg er meget skuffet over deg og venninen din. Trodde jeg hadde gitt dere helt klare hint om at musikken er OFTE ALTFOR høyt på.

Det dunker i gulvet i hele min etasje når dere holder på som værst. Vi kan ikke ha det slik !

Jeg har ikke noe imot at dere har musikk. Men det får da være grenser til hvor mye jeg skal måtte leve med !

Dere kan jo begynne med å dempe bassen (Subwoofer).

Dere må ”skjønne” at der bor noen andre i huset, som også ønsker å ha kontroll med egen sfære.

Her må det finnes en middelvei. Om nødvendig kan dere ta kontakt så vi kan snakke om dette.

Irritasjon over lengre tid er ingen tjent med. Dess lenger det går før vi blir enige dess større vil konfliktnivået bli.

Jeg ønsker å få igjen seng og de to frysebokskurvene så snart som mulig.


(Vår hyresvärd var lite smått sur över ljudnivån på musiken vi spelat på sistone. Det komiska är att Sapa varit i lägenheten SJÄLV då detta har skett. Haha. Way to go girl!)

I'm Sparrow, Capten Jack Sparrow

Efter en tids sökande har jag hittat mappen med alla mina gamla bilder! Hallelujah! En hel del kort som framkallar mycket skratt. Nostalgi, nostalgi nostalgi (och ja, jag hatar fortfarande den där fula luggen jag hade i 1:an på gymnasiet) However, dessa kort/filmer kommer kanske dyka upp här lite då och då som en saftig överaskning.





Men var tvungen att slänga upp bilden på mig som Capten Jack Sparrow. Slående lik, or what?