Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.

I was dancing the whole way home

Det var jubileumsfest før jobbet i lørdags, som anordnades med dunder och brak. Jag hade varit hos frisøren søren tidigare på dagen och slingat min utvæxt, och hon var så snæll så hon gjorde en smått fabulous frisyr på mig. Ganska enkel uppsættning, men fin! Væl på plats i jubileumslokalen fick vi champagne som vælkomstdrink, och fick sedan sætta oss till bords. Kvællen bjød på ståuppkomik, en enorm buffeè av en massa god mat (såsom hummer, rækor, kalkon -youname it) och livemusik. Alla var så himla fina och uppklædda. Det kryllade av kostymer och fina klænningar.
Jag træffade herr rødvinsflaska, och han gjorde så jag hade en enorm energi att dansa hela kvællen lång. Jag kanske blev lite før bra kompis med herr rødvinsflaska tror jag, MEN vad gør væll det, før jag hade vældigt kul. Jag och en kollega som heter Eivind svængde runt dær på dansgolvet, så att man kunde tro att det var final i Let's dance eller något. Jag trodde det iaf. Tydligen. Men två tummar upp før kvællen.

Tja, de sæger ju att dansa gør sjælen glad.

Something old, something new...

Jag læste igenom lite ældre inlægg, och det slog mig att en del har hænt sen dess. Saker som ær vældigt bra, som att vi æntligen har fått flyttat in till centrum, och æven fått in stefan i vår koloni. Nu bor vi på andra våningen i en lægenhet som ligger på toppen av staden, så vi har sjukt fin utsikt øver bergen och vattnet.
Sedan finns det andra saker som skett, som har gjort ont, fast ær mest som ett bordomnat minne numera. Det fungerade inte mellan mig och O, och den romans vi hade blåste bort samtidigt som de sista sommarvindarna. Tiden med honom kænns vældigt långt borta nu, men han kommer att tillhøra fina sommarminnen de gånger jag tænker tillbaka.

Jag har aldrig riktigt haft ro till att sætta mig ner vid datorn en længre tid, utan att få myror i benen, och dærfør kænns det som jag ha rlite brist på kommunikation med omværlden från och till. Jag saknar alla er dær hemma, och har nedrækning till jul, så att jag får træffa alla igen.

Idag har jag som alla andra dagar jobbat, och funderar att ta mig till gymmet efter att jag ær klar hær på biblioteket. Jag ahr med all sækerhet missat kickboxningen, men en runda i gymmet skulle inte vara helt fel det heller. Det ær æven jubileumsfest før Helgø Matcenter (dær jag jobbar) på lørdag, så jag spenderar mina rest-timmar efter jobbet før att hitta ett par skor till min nya klænning. Jag håller tummarna før success.

Never again. Okey?

Göm dig i mina franska nätter

Frukosten var utsökt, men vi är fortfarande sjukt mätta. Efter att ha hittat en jättefin klänning på stan (fast köpet får ske på måndag) åkte vi hem och vilade upp oss. Alldeles strax ska jag ta på mig ansiktsmask och skämma bort håret med hårinpackning.
Jeppys duschar och Sara poppar musik. Vi väntar att fröken servitris aka Emma ska komma hem från jobbet så vi kan korka upp lite rödvin. Senare ikväll kommer förmodligen Rachel, hennes väninna och kanske Dan på besök. Denna lördag kan man inte klaga på. Nu ska jag slänga in mig i duschen. Hoppas lördagen i sweden bjuder på många trevligheter.

den gick inte att lägga upp bilder idag, så det får ni se en anna gång då. raoorrr.

Free frulla für alle

Hola amigos. Apan är tillbaka. Kort och gott. För tillfället är vi fyra inneboende i vår lägenhet på Hundvåg. vi har utökat det lilla kollektivet med Emma, och för tillfället är Jeppy här på besök. Ikväll har vi käkat tacos och kollat på Idol.

Imorgon ska vi till Emmas hotell där hon jobbar och käka gratis hotellfrukost. Inte illa alls. Emmas förmåner är sweet. Jag längtar till laxen. Bababa.

Nu drar jag till Sweden!

1..2...3..POSE!

Vi har haft hemskt kul ikväll. Haha.

You'd better watch out, 'cause I like you

O åkte hem för en halvtimma sen. Jag vet inte hur jag ska klara av att somna, risken finns att jag bara kommer att ligga vaken med alla fjärilar i magen. De bara flyger och far och jag känner mig sådär konstigt hög. Det känns så bra. Jag måste försöka sova i vart fall, annars kommer jag aldrig kunna ta mig upp till jobb imorgon.
Goodnight butterflies, goodnight.

I'm going bananas. Are you?

Idag slingade jag håret, och hela proceduren kostade bara typ 700 :-, med ett bra resultat. Det var väldigt goda nyheter på min annars rätt så långa dag (jag är rätt så trött nu). Min väckarklocka pep klockan 05:30 imorse eftersom jag skulle vara på jobb 07:00-16:00 (Fick vara i frukten hela dagen, väldigt kul må jag säga). Men tanken slog mig om hur vek man blivit i Norge. Just nu tycker man att 7-16 är ett killer-pass, medan i sverige var det vardagsmat liksom. Inte konstigt att norskar uppskattar svensk arbetskraft, vi vet hur man hanterar en arbetsdag utan att få ett nervous breakdown när arbetsdagen överstiger 6 timmar.
Jag säger som min värdpappa Michael brukade säga: toughen up cupcake!!

Good Morning, Sunshine

Det är så roligt. Jag kommer instormandes i Sapas rum och brister ut något som "HEY SAPA, är du vaken? Kan jag ha på mig det här ikväll?" 0ch jag får ett mummel till svar "Meeen, jag sover" samtidigt som hon sliter täcket över huvudet. Sedan när jag tackat för mig ropar jag glatt "Okeeey, men då åker jag och köper vin nu då?". Tystnad. Jag robar igen: "SAPA?" Och hon svarar mer irriterat än vanligt "Men jaaaaa, det där behövde jag inte ens svara på". Jag kunde skrattandes lämna henne ifred.

Jag älskar hennes morgonhumör.

Off to work, och sedan avskedsfest för en kompis på jobbet. Ciao

Raurr

Nu har jag införskaffat en liten nokia, så jag är anträffbar igen. Plus att det var hallelujah-moment när jag upptäckte att alla nummer fanns sparade på mitt simkort.

Sonyericsson-telefonen dödföklarad at 16:47.

New Moon

Jag vaknade imorse av att jag grät. Mina kinder var torra, men direkt från drömmen vaknade jag med hastiga andetag och en tom känsla i kroppen. Jag kunde inte somna om. Tidigare inatt drömde jag en helt annan dröm som också gjorde att jag grät, fast denna gång på riktigt. Jag var antagligen för trött för att hålla mig vaken, så jag somnade om och påbörjade dröm nr 2. Jag är utvilad, för jag har sovit minst 11,5 timme inatt. Jag är glad, och det är inget speciellt som ligger och gnager i mina tankar. Jag ska berätta om drömmarna för dig. Men som man säger; tur att det bara var en dröm.

Jag kommer hem den 16e föresten, och blir kvar i en vecka. Jag längtar verkligen. Men säg inget herr och fru Koskinen, för det ska bli en suprice för dem! Hihi.

Dessutom har jag nästan läst klart uppföljaren till Twilightboken -New Moon. Den är så sorglig att det gör ont i kroppen, men så himla bra. Blir en tripp till biblioteket idag för att låna bok nr 3 -Eclipse.
Jag uppmanar till att läsa böckerna, nöj er inte av filmen (filmerna) de kan inte väga upp till det du få veta när du läser (brukar vara en klyscha, men det är sant. mjau)

It was over. Love, life, meaning… over.

Even more, I had never meant to love him. One thing I truly knew - knew it in the pit of my stomach, in the center of my bones, knew it from the crown of my head to the soles of my feet, knew it deep in my empty chest
- was how love gave someone the power to break you.

I'd been broken beyond repair.






New Moon

Brüno, Scrubs och vänsterhänt bowling

Dag nr 2 som sicko. Inte så att jag varit supersjuk på något sätt, så därför har denna hemavistelse varit rätt så avslappnande också. Idag mår jag dessutom prima, så jag har rusat runt i lägenheten och städat (Tegan & Sara har fått stå för min spotifyplaylist).

Helgen var varit väldigt bra. Kanske den bästa helgen under min tid här i Stavanger?
Lördagen började med bowling, vilket kanske inte gick så bra. Första rundan kom jag sist med stort marginal. Raymond och Krister måste ha tyckt lite synd om oss, eftersom de insisterade på att vi skulle spela en till runda (men denna gång var regeln att man bara fick bowla med vänsterhanden). Det var en intressant runda, och allas snittpoäng sänktes rätt så mycket. Men så efter ett par omgångar med bara nollor som poäng för min del, så tog jag mig i kragen, och jag blev en riktig killer på bowlingbanan. Det hela slutade med att jag kom tvåa! Haha, what the hell? Är vänsterhanden my seacret weapon?

Senare på kvällen kom Anne, Wenche och Dan över på en liten förfest (vorspil på norska, för den som undrade) och vi spelade lite singstar. Klockan rann iväg och vi missade sista bussen in till stan. Taxiköerna var alldeles för långa och nattbussen kändes för dyr, så vi lyckades få lift av två snubbar in till byn. Det känns väldigt bra med flyt ibland.
På söndan gick jag och O på bio. Vi såg filmen Brüno, som var väldigt rolig. Kanske lite väl sjuk ibland, men jag skulle lätt kunna se den igen. See it, så vi kan snacka om våra favoritbitar ur filmen sen.

Nu borde jag nog ta mig kragen och ta mig en löptur, men först: mer städning! O kommer över imorgon för att kolla på film, och jag vill att det ska vara finare i lägenheten nu än när han sist var här. Jag har reserverat första sesongen av Scrubs från bibblan, som lägligt nog blev tillänglig idag. Annars skulle han fixa filmen. Jag får en känsla av att han inte riktigt litar på mitt val av film, men han vet ju inte om att jag fixat Scrubs då. Mjau

Du har ögon som rusar en natt

Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år.Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår.
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?" Du sa "Vad svarar man på sånt?",
jag sa "Man svarar nog ingenting".
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har. Gräv i det dunkla med sök inga svar. För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla. Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad.

Allt jag ser, allt jag hör
Är din röst, din blick, ditt skratt. Du har ögon som rusar en natt.

"Vad syns ni om svenske jenter?"

Jag älskar lediga lördagar. Det är något speciellt över dem. Ett litet special treat för att man har kämpat med jobb i en och en halv vecka, för att äntligen få varannan lördag ledig. Idag har löpning, handling och städning stått på schemat. Sara sov liiite för länge, så jag försökte väcka henne genom att spela lite för högt av Timo Räisänens musik, but I failed. Nu ska vi mest ta och göra oss klar för en bowlingmatch på byn. Vi har nämligen utmanat två karlar som vi träffade förra helgen, och jag hoppas på seger för vår del (och nej, det är ingen dejt).

Annars har inte så värst mycket hänt här i krokarna. Jag och roomie har skaffat gymkort, och hänger numera på Elixia gym, vilket känns väldigt bra. Gav Step Up en chans i torsdags, och det var helt över förväntan -sjukt roligt, trots att jag vinglade runt som en bambi, helt lost i koregrafin (men skäms på mig som inte kunde ta och hänga med Sabina på step up hemma i Husum, trots att hon alltid påpekade hur roligt det var. Jag antar att jag var rätt skeptisk till vad hon sa då).

Sen så har vi införskaffat en ny möbel till lägenheten -en kundvagn. Den är väldigt behändlig. Vi har t.o.m kört lite taxi med den en fredagkväll då vi var väldigt uttråkade.
Sapa har dessutom köpt en ny dator i veckan, efter att hon spillt ett vinglas på tangentbordet på sin gamla. (behöver jag påpeka att den pajade ganska så raskt?) Hon ställde in den i ugnen i hopp om att fuktskadan skulle försvinna, men gav upp efter sissodär en minut. Jag vet inte riktigt om det är ett tips att dela med sig om?
Tvättmaskinen har ävewn den pajat under ett strömavbrott och vår hyresvärld är bortrest för en månads tid, vilket har varit lite panikartat. Men som tur är så har hans son flyttat in ovanför oss medan Krille är borta, så han har gett oss tvättid hos honom varje söndag månaden ut (vilken vi inte klagar på, karln är ju en delikatess, wah)

Nu måste jag kasta mig in i duschen så att vi kommer i tid till bowlingen. Ni kan njuta av filmen på våra motståndare från förra helgen, vi tycker dne är rätt så rolig.

Just another summer

Sara och jag sitter och dricker drinkar, lyssnar på håkan och äter jordgubbar. Primaliv.

En sommarnatt inte länge sen
Gav kortet till chauffören
Behåll det eller ta betalt och släng
det i leran sen

Du kan inte vinna jämt
Nån gång måste du förlora igen
Nån gång måste du förlora igen

Jag måste sova tills vintern är borta
Jag måste säga nåt idag innan jag somnar
Jag måste dricka nåt innan jag vågar prata
Och när jag borde prata har jag redan somnat

Butterflies

28 grader varmt och skinande sol. Livet kænns rætt så bra ibland va?

En væn sa till mig: "Jag tror inte någon kan gå och vara lycklig hela tiden. Jag tror att det ær de stunderna nær man kænner att man struntar i tid och rum, oavsett om man dør imorgon, så kænns det man gør precis den stunden rætt. No matter what".
Jag tror hon har rætt. Ifall man gick omkring i ett stændigt stadie av lycka, och aldrig hade jobbiga stunder, hur kan man då kænna nær verklig lycka verkligen dyker upp? Jag tror på att allt har sina up and downs, och vissa gånger kan nog kænnas som man ligger på hård asfalt, i væntan på att bli øverkørd av ett timmerfordon. Men så, helt pløtsligt, out of nowhere, så kan något ske så att allt helt pløtsligt vænder. Saker och ting kænns inte længre lika jobbiga, och du kan børja le før dig sjælv. Helt utan vidare.
Lyckoruset. Kanske det bæsta uppåtshacket av allt? Små saker som ændå får dig att svæva på moln. Kanske måste denna radikala skillnad mellan lycka och grå dagar finnas, før att man verkligen ska kænna att man lever?

På jobbet i lørdags var jag kanske inte på topp. Plågande huvudværk och halsont som ville ta kol på mig. Då dyker han upp. Den skelande snubben med långt råttfærgat hår. Han kommenterade mitt leende igen: "Men hej! Det ær du ju med ett såt fint smile. Om jag vinner på dessa lotter så ska jag ta dig med ut på byn? Okej?". Trots att min dag var rætt så rutten, så kunde hans kommentar gøra att jag kænde mig lite gladare. En snæll kommentar kan betyda mycket ibland. Æven om jag aldrig kommer att følja med honom ut på byn, så kommer jag jag nog le lite extra næsta gång jag kænner mig glad.

Och just nu svævar jag på moln. Butterflies ni vet. Butterflies ær mitt uppåtshack.

I'm alive

Ett litet livstecken från moi. Jag vet inte om jag ville påminna omværlden det, eller bara mig sjælv? Sapa har åkt hem før två veckor, vilket læmnade mig kvar i en tom lægenhet utan dator. Jag vet, det låter geeky, men vad man kænner sig utebliven från omværlden nær internet inte finns till hands. Det enda jag hør nuførtiden ær tickandet från køksklockan eller diggar till Håkan H's två førsta skivor. Jag har redan hunnit klættra på væggarna och haft abstinens øver hur jag ska kunna hantera ensamheten. Efter att ha rannsakat mig sjælv igår, så børjar jag inse att man inte behøver ha folk omkring sig twentyfour/seven, eller internet heller før den delen. Man får lov att lista ut helt andra saker att gøra, så dærfør har jag (hør och hæpna, Sapa) børjat plinka på gitarren, lånat bøcker, stædat och ritat en del. Kreativ? Javisst. Vem sa att ensamhet behøver vara dåligt?

En kopp grönt te

Jag sitter och myser såhär på morgonkvisten me en kopp grönt te och msn-konversationer med Steve och Jeppy. Idag ska jag ta tag i uppackning och städning innan det är dags för jobb.
It's good to be back. Jag ville som sagt nästan inte åka tillbaka, mestadels för att jag mer än gärna hade spenderat en svensk sommar hemma i Örnsköldsvik med nära och kära. Men nu blev det inte så, men det känns bra ändå. Att träffa alla roliga personer på jobbet igen fick mig att inse att sommaren i stavanger kan nog bli mycket bra ändå.

Fick föresten ett fint bemötande när jag anlände helt utmatttad hem till lägenheten. Sapa var fortfarande på jobbet, så jag tänkte passa på att ta mig en powernap innan hon kom hem. När jag skulle tända lampan på mitt rum fick jag ett vitt, äckligt klet på fingarna som var smetat strategiskt på lysknappen. Det fanns bara en person som kunde komma upp i tankarna: AXEL! Den räven hade dessutom funnit nöjet i att bädda min säng upp och ned, d.v.s kudden först, sedan täcket, och därefter madrassen! Det enda jag kunde tänka var WHAT THE HELL?! (Behöver jag nämna att Axel gillar att driva mig till vansinne?) Kletet på lysknappen var helosan-salva för den som undrade, inget annat. Now it's payback time!

Igår var det singer/songwriters-kväll på Martinique med en massa otroligt duktiga låtskrivare och musiker som uppträdde. Det var ett rent nöjde att vara där. Vi drack lite vin och mötte upp med Sofie och Co.
Sedan slog klockan tolv, och vi stack iväg precis som askungen mot bussen (innan den skulle förvandlas till en pumpa igen?)

Nu är mitt te slut. Dags för en filtallrik?

So I'm your latest cup of tea

So I'm your latest cup of tea
to keep your cold hands company
and I will warm you
I will calm you down
until those waters are ready to be sailed upon
Under a honeymoon

You say you've never felt this way
at least not this early
We decide to hold nothing back
we'll act how we want to act
And so, eventually, we became really good actors
Acting and reacting and acting and reacting
Under a honeymoon

Oh please, oh please ... reconcile me
From all these bad actors,
all these bad endings
Under a honeymoon

we want what we're not and we don't want to stop
cause it feels right -or at least it's feeling good...
at least it feels good ...

I always fall in love too soon

caught beneath the glow of a honeymoon.

Ett brev från första våningen

Jeg er meget skuffet over deg og venninen din. Trodde jeg hadde gitt dere helt klare hint om at musikken er OFTE ALTFOR høyt på.

Det dunker i gulvet i hele min etasje når dere holder på som værst. Vi kan ikke ha det slik !

Jeg har ikke noe imot at dere har musikk. Men det får da være grenser til hvor mye jeg skal måtte leve med !

Dere kan jo begynne med å dempe bassen (Subwoofer).

Dere må ”skjønne” at der bor noen andre i huset, som også ønsker å ha kontroll med egen sfære.

Her må det finnes en middelvei. Om nødvendig kan dere ta kontakt så vi kan snakke om dette.

Irritasjon over lengre tid er ingen tjent med. Dess lenger det går før vi blir enige dess større vil konfliktnivået bli.

Jeg ønsker å få igjen seng og de to frysebokskurvene så snart som mulig.


(Vår hyresvärd var lite smått sur över ljudnivån på musiken vi spelat på sistone. Det komiska är att Sapa varit i lägenheten SJÄLV då detta har skett. Haha. Way to go girl!)

I'm Sparrow, Capten Jack Sparrow

Efter en tids sökande har jag hittat mappen med alla mina gamla bilder! Hallelujah! En hel del kort som framkallar mycket skratt. Nostalgi, nostalgi nostalgi (och ja, jag hatar fortfarande den där fula luggen jag hade i 1:an på gymnasiet) However, dessa kort/filmer kommer kanske dyka upp här lite då och då som en saftig överaskning.





Men var tvungen att slänga upp bilden på mig som Capten Jack Sparrow. Slående lik, or what?

Home sweet home

Då var man hemma i Sverige igen, på ett tre veckors besök. Det låter nog klyschigt med orden "balsam för själen", men det är precis hur jag känner över att vara hemma igen.

Jag vaknade upp i min egen, stora säng imorse- Underbart. Inte som fängelsesängen jag har i Stavanger (okej, nu ska jag inte klanka ner på den, men mig egen säng vinner faktikst kategorin "bästa sängen"). Efter en löptur kom jag in, och mami und dadi hade dukat upp för frukost. Precis som vanligt står det ägg, sill, kaviar, knäckebröd, stekt strömming och gröt redo att serveras. Jag hugger in i fiskbuffèn, och de gör sig redo för en promenad. Jag äter till ljudet av Rix FM. Precis som vanligt (mina kraftansträngningar att byta till P3 brukar alltid sluta i att mamma bytt tillbaka till något som Lugna Favoriter). Jag äter klart, och hela buffèn som jag kanske bara rört tre av tio saker på står framme och väntar på avdukning, precis som vanligt.

Det är så komiskt att oavsett hur länge jag är borta hemifrån, så är det alltid likadant när jag kommer hem. Alla dessa rutiner som man ibland tror man glömt bort när man varit borta en längre tid. Det är nog mycket som förändras runt omkring en när man reser iväg, men när du kommer hem igen -everything's the same. Och jag älskar det. Att allt är precis som vanligt.
Honey, I'm home.

It ain't me, babe

Go 'way from my window,
Leave at your own chosen speed.
I'm not the one you want, babe,
I'm not the one you need.
You say you're lookin' for someone
Never weak but always strong,
To protect you an' defend you
Whether you are right or wrong,
Someone to open each and every door,
But it ain't me, babe,
No, no, no, it ain't me, babe,
It ain't me you're lookin' for, babe.

Minnen av aprilhimlen

Det blev ingen vild kväll a la sista april för oss igår. Nej, vi hade bestämt oss för att gå emot grupptrycket och därför göra något som ingen i Stavanger gjorde igårkväll -stanna hemma. Därför blev det fosterställning i tv-soffan med en massa avsnitt av Raj Raj, tills vi tillsut gick som zombies till våra rum för att sova.

När vi vaknade upp imorse så var det summer of 69 typ av väder ute, så därför blev det en löptur och sedan på med solbrillorna för att åka ner till stan. Vi satte oss vid hamnen där det var fullproppat med folk (mest på uteserveringarna då). På grund av det fina vädret så tyckte vi att vi var värda en cider, why not liksom? Så vi satte oss på Beverly's uteservering och beställde oss varsin iskall törstsläckare. Mitt upp i allt dyker en bekant upp (Joakim) och slog sig ner med oss. Han beställde in fler cider och efter ett tag så börjades det smidas Bulgarien-planer. Sweet? Vecka 31 bär det iväg, haha.

Efter circus två timmar var vi väldigt hungriga, så jag och Sapis drog hem och lagade en utsökt middag -Chickenrace! Sedan tog tröttheten över, så det blev soffan som har varit vår bäste vän ikväll. Nu är det läggdags, eller nä, lite städning ska man nog kunna klämma in innan dess. Effektiv? Javisst!

So, watch your head, baby, and watch the ground
It's a silly time to learn to swim when you start to drown



It still hurts.

Ett vuxenpoäng till moi

Gick till frisören förra veckan och mördade den förfärliga utväxt som höll på att sluka hela mitt huvud. Resultatet blev bra, och jag kunde lämna salongen nöjd och drygt tusen spänn fattigare. Det var däremot på kvällen som jag fick en förfärlig upptäckt. När jag hade satt upp allt mitt hår bakåt i en knut, så såg ena delen av underhåret ut som en randig karamell, medan den sidan inte var slingad alls. WHAT THE FUCK?!
Fegis som jag är så skulle jag aldrig våga gå tillbaka och klaga, med med stöd både från Sapa och en smsande Susanna så tog jag mig i kragen och gick tillbaka dagen därpå. Jag förösökte i allt svammel förklara varför jag inte var nöjd, och fick därför en ny tid (idag).

Sammanfattningsvis så var jag lite smått stolt över mig själv som gick tillbaka, när jag verkligen hatar sådana situationer. Men i dagens datum har vi kommit till problem number two: Hur ska jag lägga fram att jag inte tänker betala för korrigeringen? Förhoppningsvis så har frisören räknat med det själv, så jag behöver inte göra så stor scen av det hela, men tänk om hon inte...? Men what the hell, den som lever får se, och jag ska dit om en timma, man får bara hoppas att jag har nog med guts att göra min mening hörd.

Sa jag föresten att frisören är som tagen ur en scen ur filmen Twilight, och har både huggtänder i över och underkäken? Jag tror att det är något hon satt dit med vilje liksom, men ändå! Credits till mig som vågar ta upp en hårkamp med en vampire, Right?

En kylskåpsdörr kommer lastad

(Notera även Sapas dagen-efter-party-clothes, hoho)

She was an alcoholic artist with too much makeup round her eyes

Då har kylskåpsdörren bestämt sig för att gå sönder, ja. Det hela började i helgen då något i gångjärnet knäcktes och dörren gjorde sina små försök att falla ner. Som tur är jag och Sapa handywomen, så vi lyckades alltid komma på en teknik att öppna kylskåpet utan att tyngdlagen skulle rycka med den ner i golvet. Mycket skratt har det dock medfört (blandat med desperation då). Helst när Sapa står och darrar med kylskåpsdörren i famnen och skriker "MEN HJÄLP MIG DÅÅÅ" och jag står dubbelvikt av skratt och filmar henne. "Ey Sapa, ställ ner kylskåpet", ni har väll hört den kommentaren som man säger till spännare?
However, igår glömde jag bort hur trasig kylskåpsdörren egentligen var, så när jag öppnade den som vanligt, slungades den ner på golvet och två hyllor gick i kras. Tummen upp för prima kylskåp.

Annars så firade jag in min 21årsdag i helgen. På fredagen blev alkoholflödet lite väl mycket, och jag borde kanske helst ha stannat i lägenheten (Sapa har förslagit att vi ska sätta alkolås på lägenhetsdörren, men risken är ju då att vi börjar använda fönstret som utgång). Well, man får lov att lära sig av sina misstag, hoppas jag. Jag har en ömmande bula vid tinningen efter att jag slungades in i bilrutan när jag blev hemskjutsad. Smart tjej som hoppade över bilbältet. Just a reminder av min dumhet. Hjärnskakning.com? Nja, jag klarade mig.

På lördagen gick jag och Sapa och inhandlade diverse mat för vår planerade trerätters. Advocado, räkor och en stark sambal oelek/creme fraiche-röra till förätt blev en hit. Efter storhandligen gick vi till en annan affär och inhandlade två smoothies. När vi kom hem så kunde vi inte förstå var vi lagt dem? Nä just det, vi hade bara betalat och gått därifrån -utan varorna! Det var bara att ta på sig skorna igen och gå tillbaka till affären. Killen i kassan fick sig ett gott skratt när vi förklarade hur saker och ting låg till.

Sedan kom Sofie, och efter ett par timmar började det rasa in lite diverse folk, och vår första förfest i vår bastu-lägenhet började arta sig. Senare tog jag och Sofie vårt pick och pack och drog på ytterligare en förfest som hennes kompis Christian stod för. Trevligt värre.
Mötte sedan upp med Sapa på CP, och det blev dans,dans,dans! Skåning-Axel dök även han upp i vimlet och dansade med oss i ren Let's Dance-anda. It was a good fight, good night.

Nu är måndagen här, och om jag fick välja själv skulle jag ligga kvar i sängen hela dagen. Tyvärr så går inte det, så jag ska ut och springa om sissodär tjugo minuter, sedan blir det jobb.
Ett brev från fröken Wikberg blev dagens ljuspunkt i tillvaron, och jag satt och skrattade högt flera gånger under läsningen:

"Jag kom på att jag ej gav dig någon 20årspresent heller. Vi kan ge dem samtidigt när det nu blir? Jag ser framför mig vi två om 20 år (då är vi 40) och vi glömt ge dem. Och då kommer vi fira att vi fyllt 20 år"


And when I woke up on your kitchen floor
With a headache made in hell
and the flowers that I gave you smiled at me from the window pane
Then I thought I must be crazy 'cause I'm feeling kind of good
And then when satan helped me up again
It was then I understood

Homecoming

Goddagens alla monkey-vänner! I denna stund tänkte jag meddela att min hemresa är bokad och betald, wah! Jag kommer hem den 19:e maj, och bara för att kunna få så mycket kvalitetstid som möjligt med nära och kära, så stannar jag ändå fram till den 9:e juni. Det kommer inte att bli helt fel att fira svensk sommar innan den ens börjat, inte nu när man sitter och äter tonfisk på burk i en lägenhet som ser ut som en bastu.
Dessutom lever jag livet min sista vecka som tjugoåring, neräkning nu, I'm about to become FOREVER 21!

Jag blir aldrig less på denna låt. Jag blir aldrig less på videon heller för den delen. De är bara för roliga. Vill ni gifta er med mig? (Och det bästa av allt är att Ringo fick den största uppgiften av alla -hålla i paraplyet! Haha)

I'd rather be anywhere but here without you

En skåning, en norsk och en bellman

Min uppdateringar har lite lågsäsong märker jag. Nya saker sker hela tiden men jag har inte alltid rätt energi för att få ner dem i textform. Förra helgen så blev vi bjuden på förfest av en ny svensk kompis, skåningen Axel, och träffade diverse roliga personer. Dagen därpå tog Axel och skatade hit med mina jobbkläder som jag lämnat där dagen innan. Han blev vårt söndagsumgänge, och skämde bort mig och Sapa med att baka oss en kladdkaka, what a handy-man, Senare på söndagskvällen hade jag en dejt med Mr T, som jag träffat för ett tag sen. Vi tog oss en fika, och det gick helt okej. Han är en trevlig kille och föreslog att vi skulle ses igen, men jag kände att kemistrin var nowhere to be found. I och med det så tror jag att det är slutdejtat med Mr T. That's it folks.

På onsdag så kommer MAMI UND PAPI KOSKINEN HIT OCH HÄLSAR PÅ! Det ska bli så roligt att få ha dem här. Med sig ska de även ha guitarr hero, buzz och singstar. Wah! Vår lägenhet kommer att bli top notch.

Och som typ alla redan vet, så måste jag ändå påpeka hur sjukt bra 'Ballar Av Stål' är. Jag sitter och garvar högt non-stop. Favoriterna är nog bitterfittan, soneby city sports och mansfällan. En fet jävla tumme upp för dem!

Nu ska jag på dejt. ciao

Den här stan har feber ikväll

Det är fredagskväll och jag är ensam hemma. Klockan börjar ticka mot 02:00, vilket betyder att det är sovdags snart. Min roomie är ute och ränner på stans krogar som en mars-katt, och jag undrar just vilken tid hon kommer inramlandes (OM hon nu kommer hem ikväll)?! Själv så var jag hemma från jobbet vid tiosnåret, och har hunnit med städning och mycket dötittande på tv:n (hur kul var det inte att Mange vann Let's dance?). Jag borde egentligen ha övat lite gitarr dessutom, men hell no!

Veckan i övrigt har lunkat på i bra takt. I tisdags gick jag och Sara gick på ett Cafè som heter Bøcker & Børst och tog oss en öl. Där inne träffade vi på Carlings-killen och hans kompis (Carlings-killen är en grabb som jag lyckas träffa random lite här och var). En piercad Andreas Wilson är vad han liknar (för den som undrade). Vi slog oss ned med dem ett tag, innan vi drog vidare för att möta upp med Sofi och co på en bar för att lyssna å trubadurbandet som spelar på tisdagar. Rolig kväll, den får fyra av fem apor.

Eftersom detta inläggs dolda tema verkar vara utelivet i Stavanger kan jag ju avrunda det hela med att vi ska nog ut på på stadens gator imorgon med. Efter jobb bär det av till Sofi där det vankas förfest, sen får vi se vart vi hamnar. Den som lever får se, som jag brukar säga,
(men jag gissar på Checkpoint) Mjau.

Steve om Bob Dylans konsert:

Steve säger:
sen äre klart att man fick ju inte höra alla låtar han spelade, men jag grät när han spelade lay lady lay och love sick

Steve säger:
oj

Steve säger:
det där blev fel

Steve säger:
man fick ju inte höra alla låtar man ville höra

Steve säger:
ska det stå

Steve säger:
hahahahahahahaha gusseligen vad fel det blev tänk om det var så att dem hade vakter som sprang omkring och höll för ens öron emellanåt under konserten för att man inte skulle få höra allt

angie säger:
HAHAHAAH jaaa jag skrattar högt

Steve säger:
hahahaha jag med

angie säger:
och du blev glad för att lay lady lay var en av de du FICK höra

Steve säger:
hahahahahahahahahaha så glad att jag grät, låten var inget särskilt med...men äntligen var det min tur att lyssna

Once upon a time

there was a girl standing in her bathroom getting ready for work. She had a toothbrush in one hand and a camera in the other. It turned out to be an interesting combination. The end.

And the winner is...

Jag har överträffat mig själv, -igen.
Igår var min första lediga lördag sen jag började mitt jobb på Helgo. Jag och Sara hade en väldigt skön dag med gemensam frukost, shopping och städning av lägenheten. Närmare kvällen bjuder vi in två arbetskompisar på förfest, och sedan bar det av till byen (och Checkpoint). Jag var väldigt på topp, och de är oftast då jag får de bästa av ideèr. För att slippa risken att förlora jackan igen, men bli av med den på samma gång, så går jag till baren och sträcker fram den till bartendern. Hon sa att de inte kan ta hand om jackan, men det var då jag tog till min masterplan. Jag sa: "Nej men jag hittade den här jackan på golvet. Jag vill bara lämna in den", och sen var biffen klar. Jag slapp släpa runt på min jacka och kunde ränna runt hur mycket jag ville (jag ska åka och hämta den om en timma, hoho). Vid slutet av kvällen hittade jag en snäll själ som lånade ut sin skinnjacka till mig. Mina utstuderade planer går i verket nuförtiden. Jag och Sapa bjöd in på efterfest hemma hos oss. Stackars hyresvärd, han kan inte få så mycket skönhets-sömn under helgerna när vi dunkar musik. Hursomhelst bestämde sig skinnjacke-killen att han var tvungen att gå. När jag frågade varför berättade han att han var gift och visade mig ringen på sitt finger. Väldigt fint och väldigt komiskt. Undrar vad frugan sa när han kom inramlandes vid sju-snåret?

Welcome to our freakshow

J och livet

Jag pratar ofta med min vän J om hur saker är och skulle kunna vara. Om att sitta och dagdrömma på en buss, eller längtan till något som känns för långt bort för att nå. Vi pratar mycket om vad som får en att må bra, men även det som gör ont. Nu är vi båda äldre än vad vi var för ett år sedan, och vi har nog lärt oss en del sen dess. Vi sa redan vid årsskiftet att vi kände att 2009 skulle bli vårt år, och året har haft sin fantastiska början. J har hittat kärleken, trots att den var tvungen att resa iväg från henne ett tag. Hon har lärt sig att längta kan vara något bra det med. Hon har även fått det klart för sig vad hon vill göra i höst, -studera. Jag däremot fick mig årets första fling och fick upp ögonen för en mycket fin person. Sedan tog min impulsivitet överhand, och jag reste innan jag ens visste om det kunde leda till något bra. Jag började ett nytt liv i en ny stad. Varje dag bara flyter på, och det blir egentligen aldrig tråkigt. Jag har även slutat vara rädd för att bli kär, och försöker ta var dag som den kommer. You'll only live once, carpe diem.

All den här tiden som jag vilat och velat. Vilat och väntat och kastat bort. Inte nu, kanske sen, kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.

-Markus Krunegård

I fell in to a burning ring of fire

Egentligen hade jag tänkt att skriva om gårdagen just nu, men det blev ändrade planer. Just nu sitter jag här liten och ynklig, snyftandes och skulle helst av allt vara hemma i mitt hus i Fillingen. Jag vet att mamma är hemma och att hon skulle ta hand om mig. Nu sitter jag ensam i lägenheten med en smärta som är olidlig. Jobbet börjar om fyra timmar, och jag är inte ens säker om jag kan förmå mig att få på mig gympaskorna. Jag vet att om jag ska få tag i tigerbalsam måste jag ut på byn, och den resan känns allt för lång för att stå ut med smärtan. What the hell to to? Min moder avrådde mig från att jobba idag, men det skulle bli allt för stor ångest om jag visste att jag missade en hel dags paycheck. Vad som skett är att jag får en fucking jävla nackspärr!! NACKSPÄRR! Jag hade inte tänkt att det kunde dyka upp bara sådär, och jag har inte varit med om det förut. Jag satt nyvaken här i soffan och gjorde upp planer för kvällen. Hela kroppen kändes trött och slö så jag tänkte sträcka på mig som en helt vanlig trött person gör, och då sa det bara KLICK, och ljudet efterföljdes av en olidlig smärta som spred sig ner för vänster sida av halsen, ner mot axeln. Huvudet är omöjligt att vrida, och jag är helt hjälplös. Ett tag satt jag och funderade om jag halvt knäckte nacken på mig själv. Ett omedvetet självmordsförsök som misslyckades, så att jag istället får sitta här halvt döende. Fan vad man känner sig ynklig när det väl gäller. Det som räddar mig mitt i allt lidande är att Sapis köpt en kabel till stereon vi har, så jag kan sitta och lyssna på musiken från min ipod på högtalarna. Just nu spelas Håkan Hellström - Försent för Edelweiss, och lugn musik är vad jag behöver för tillfället. Jag får berätta om gårdagen en annan gång, för nu måste jag försöka få slut på mitt lidande på ett eller annat sätt.
Jag säger som Mr Johnny Cashs skulle ha sagt: "and it burns, burns, burns -the ring of fire".

Kattens och hundens dagbok

Det är torsdag, och jag sitter mitt upp i vår slagfält som en gång har varit bords- och golvyta. Det är tydligen idag som jag lovat mig själv att städa upp lite innan jag drar på jobbet, good luck with that.

I helgen när jag och Sapis var på checkpoint så träffade vi en ny svensk, Sofie, på tjejtoan. Checkpoints utbud av bra folk är då inte dåligt. Vi hittade ett bord, och sedan satt vi och drack några öl. Träffade även på en norska som var väldigt rolig och kvällen fortsatte bra.

Sen i tisdags efter jobbet sms:ade Sofie om vi hade lust att hänga med henne och hennes roomies på någon musicquiz på en bar som heter Martinique. Det är det som är så kul med Stavanger, att de har saker going on i princip varje dag. Sapa hade tyvärr kvällsmöte med jobbet, så hon kunde inte hänga på, men jag tog mitt pick och pack och drog. Hemma hos Sofie drack vi öl, och gick sedan ner till baren. Frågorna var väldigt svåra, så vi scorade inte direkt höga poäng. Efteråt gick vi hem till deras lägenhet igen för att dricka lite till (en eventuell utgång blev diskuterad). Sedan plockades gitarrerna fram och Sofie och Robin (en av hennes roomies) stod för underhållningen. Riktigt trevlig kväll med andra ord. Det blev dock ingen utgång, eftersom kvällen gick så sjukt fort.

Jobbet går även det som en dans. Långtradar-överkörar-tanten har blivit så snäll mot mig, och det är nu istället jag som måste hjälpa henne med kassan, då hon inte kan. Fick höra av en arbetskompis att hon har en tendens att bitcha på nya personer. Igår fick jag t.o.m. höra av henne hur flink (duktig) jag var. WAH!

http://www.youtube.com/watch?v=pcNJEBgaaA0

Seriöst? Jag sitter och skrattar högt varje gång. Haha you'll never know what your cat thinks.

Tjugosjätte februari

Jag har hittat världens sötaste granne. Han blir lika glad varje gång när han ser mig passera, och jag kan inte låta bli att stanna till och prata lite med honom. Det bästa med honom är att han är så oerhört gosig, så jag har svårt att slita mig. Ibland funderar jag på att bjuda hem honom någon gång, men jag får nog inte för Sapa. Grannen är en liten svart kissemiss med vita baktassar som då och då sitter och tittar på när jag vandrar hem från bussen. Åh, en dag smyger jag nog in honom och bjuder på lite tonfisk.

Intervjun med klädbutiken Clair.dk gick väldigt bra. Jag hade inte förväntat mig någonting alls, eftersom mitt nuvarande jobb skulle med all säkerhet krocka med deras erbjudande, vilket det gjorde. Men jag tror de gillade mig, för de erbjöd mig att bli deras "extra-arbetare", det vill säga att de ringer mig när de behöver extra folk, och vet att jag är ledig från Helgo. Sweet!

Some cinderella in a partydress

She was looking for a nightgown (eller ytterkläder).

En intressant men smått jobbig kväll igår. Jag och Sapa var på vår nya favoritbar Checkpoint och träffade på diverse roligt folk. På något sätt lyckades vi tappa bort varandra när hon var uppslukad i dansens värld, och jag skulle bara show off med mina skills i något fotbollsspel med några nyfunna kompisar. Så när kvällen började lida mot sitt slut, och jag blivit bjuden på en öl för mycket så hade förståndet flygit sin kos för länge sedan. Nästa sekund står jag mitt i stan, med min team-mate från fotbollsspelet, i min klänning -utan jacka. Gentleman som han var, lånade han ut sin skinnjacka till mina genomfrusna axlar, men det hjälpte inte mycket. Förståndet började sakta komma tillbaka och det fanns bara en sak i mitt huvud: VAR ÄR MIN JACKA?

Efter en stund började jag inse att jackan var inte det enda som jag inte hade just då, när både min mobil, pengar, ID, busskort och bankomatkort var nowhere to be seen (de ligger tillsammans i en liten plastficka som jag bär med mig). Jag säger hejdå till min nyfunna vän som erbjöd mig husrum, för nu ville jag bara hem. Hem, hem hem! Hem till Sapa, min säng och varma kläder. Jag trippar runt som en liten isbit och blir upptäckt av en taxichafför. Jag sätter mig i bilen och försöker pussla ihop min historia. Visst, han kunde skjutsa mig, men jag hade ju inga pengar att betala med. Efter några uppgivna böner går han med på att skjutsa hem mig (man kan säga att jag praktiskt taget stal en taxiresa) Nu var jag inte långt ifrån målet: HEM LJUVA HEM!

Väl hemma stapplade jag in i vårt kapprum och kastar mig mot dörren till lägenheten. Låst. Dörrjäveln var låst, vilket betyder att Sapa inte var hemma. Vars tusan var Sapa? Jag började desperat leta i min väska efter nyckeln, och även den var gone baby gone. Lägenhetsnyckeln låg ju i jackan som jag tappat bort. Springer upp till vår hyresvärd och ringer på (nu var jag desperat) och klockan var sissodär 04:00. Som tur (!) var öppnade han inte. Rusar sedan tillbaka ner till vårt kapprum igen, och hittar min andra jacka som jag fått av mami i julklapp. Äntligen lite värme (behöver jag nämna att det är inte många plusgrader i vårt kapprum?) Jag började nu inse att hoppet var ute. Sapa kommer inte att komma hem ikväll, och jag kommer inte att komma in i lägenheten (försökte ett tag att rycka upp dörren, men jag var för svag, men i desperata tider försöker man vara kreativ).

Hittar en mössa som jag tar på mig, och plockar sedan ner Sapas olika små sommarjackor och bildar en fin kudde. Sen låg jag där på det smutsiga stengolvet med ytterkläder, och det tog inte lång tid innan John Blund kom. Vaknade 09:30 av att en nyss hemkommen Sapa står och gapskrattar och ropar: "ANGIE!". Resten av dagen har jag spenderat i tv-soffan. Hittade alla mina kort , som förvånadsvärt legat i min väska hela tiden. Mobilen hade jag tydligen lämnat hemma för kvällen, så den hade varit i tryggt förvar. Ringde till Checkpoint på kvällskvisten och frågade om de hade min jacka, vilket de hade. Hallelujah. Åkte dit och hämtade upp den. Sapa påpekade att jag uppenbarligen inte var den enda som glömt kvar min jacka, för det fanns en hel bunt av dem. Nåväl, nu är jackan tillbaka där den hör hemma. Imorgon ska jag på en arbetsintervju för en klädbutik.
Slutet gott allting gott.

High five

Snälla flickor får gratis drinkar av bartendern.

Vi gjorde en spontanutgång igår (torsdag), vilket satte lite krydda på den annars så slöa torsdagskvällen. Vid busshållplatsen träffade vi på en söt hund och hans ägare. Hunden ville hälsa och jag kollade på hussen för att se om det var okej. Då lät det som om att mannen sa 'pittbull' (pittbull som i: "det är en pittbull, passa dig för han kan göra slarvsylta av dig") fast så var inte fallet. Det ägaren försökte säga var att hunden hette Pico! Haha Pico, det hade Susanna gillat.

Överkörd av en långtradar-tant

Jag som annars brukar tycka det är roligt på jobbet, blev sliten i stycken av en av skiftledarna ikväll. I nuläget har jag lärt känna de flesta i personalen, och de är jättetrevliga. Nicola och Erik är två roliga skiftledare som jag oftast jobbar med, och de hjälper mig när jag krånglat till något. De förstår att saker kan bli lite röriga ibland. Sen så har vi denna mardröm till tant som jag jobbat tillsammans med i två kvällar nu. Jag tror helt bestämt att hon rentav avskyr mig, eller att hon bara inte har tålmod med en rookie, men hon fick min självkänsla till botten idag. Jag har nog aldrig varit med om liknande. Allt började och slutade med att jag inte kunde hantera 'retur-knappen'. Förbannade returknapp! Och förbannade tant som inte ens försökte visa lite tålamod! You two are certainly not my favourites tonight.

To sleep or not to sleep, that's the question

Någonting säger mig att jag egentligen borde gå och lägga mig nu, men istället sitter jag uppe här och trycker, med inget speciellt att göra. Kan det bero på att jag vet att jag inget att göra till kl 16:oo imorgon eller att jag undermedvetet har något att grubbla på, som kommer att ligga och gnaga så fort jag lägger mig i sängen? Nä jag tror faktiskt inte det. Jag antar att jag bara tycker att det är skönt att ha mina egna små uppe-sittar-kvällar, då det är alldeles knäppt tyst i lägenheten. Det enda som hörs är tickandet från väggklockan (som förövrigt ser ut att passa in i ett klassrum). Tickandet i sig skulle passa in väl i en filmscen där de ska gestaltera ledan i någon stackares tillvaro, som just nu skulle kunna vara jag.

Nä vem försöker jag att lura? Jag gäspade en tiosekunders-gäsp alldeles nyss, vilket betyder att jag kommer att ge upp min uppe-sittar-kväll vilken minut som helst. Det snöade iallafall i Stavanger idag, men regnet kom och käkade upp den snön ganska fort, så jag antar att det inte kommer vara något vitt alls på backen imorgon när jag vaknar. Dammit. Är det februari så får det gärna vara lite snö.

Nu hade jag tänkt att gå och dammsuga Sapas rum ett tag, det är ju alltid lite roligare nu när hon sover.

That was a hell of a saturday

Konserten i lördags var helt fantastiskt bra. Lokalen var inte så stor, och det var inte alls mycket folk, vilket betydde att vi fick stå och ösa längst fram. Håkan var otrolig, och levererade som alltid. Man lämnade konserten med ett lyckorus. Dessutom har Sapa lyckats fånga en massa bra videoklipp, som man kan återuppleva det hela igen (och jag kommer nog med all säkerhet smyga upp en video lite då och då, be so sure). Vi träffade även en del svenskar där, vilket aldrig är fel. Nä, jag är fortfarande lyrisk sen lördagen, och skulle mer än gärna återuppleva den om och om igen.

TA MIG TILL KÄRLEK, TA MIG TILL DANS
GE MIG NÅGOT SOM TAR MIG NÅGONSTARNS

FÖR JAG VILL VETA OM KÄRLEK FINNS!

håkan ikväll! wah

It's been forty nights and forty days
since I said I loved you
Took me two weeks to understand
But I just keep on searching
everywhere for something true
But I guess it all leads back to you

It's getting late

2 veckor i Stavanger. Idag fick jag veta att jag även fått jobbet på IKEA som jag också var på anställningsintervju på i måndags, och jag har dansat runt i lägenheten av glädje. Inte för jag planerat att ge upp mitt jobb på Helgo, men jag gillar detta flyt.

Nu ska jag gå till min darling, -sängen. Han vill att jag ska komma och lägga mig, så att jag får min beautysleep. Se där, han tänker verkligen på mitt bästa. Imorgon blir det ytterligare en morgon jag inte får äta frukost med Sapa. Våra morgnar är väldigt fina. Jag vaknar sissodär en timma innan bussen går. Gör mig iordning och äter frukost, och i slut-tampen, när det är ca tio minuter kvar tills bussen går, kommer Sapa ut som ett spöke ur sitt rum, sveper förbi in på toa, och spenderar sissodär 8-10 minuter där, kommer sedan ut och säger hejdå, och försvinner ut till bussen. Där sitter jag med min havegrynsgröt intrugad i munnen, utan frukostsällskap. Sambolivet är inte alltid lätt. If I were a Sapa.

Dressed for succes

JAG HAR FÅTT JOBB! nu kanske det är lite old news, när jag nu fick det i måndags, med det är aldrig försent med goda nyheter. Hade anställningsintervju i måndags, och de gav mig jobb direkt. Mitt gladjerus gjorde så jag höll på att spricka av lycka! Så nu är jag butiksmedarbetare på mataffären Helgo Matcenter! Jag är verkligen newbien och ensam svensk, men mina norskkunskaper blir bättre och bättre. Teamet av medarbetare är väldigt bra dessutom. Nu är jag värsta buisnessswoman. Det ni.
I helgen dansade jag och Sapa med mariner. Vi fick också en fin cowoyhatt. PLUS att hon lär mig att spela gitarr. Wonderful! Jag läser dessutom boken 'Twilight', den är så bra. Jag är kär i Edward.

I'm dancing with myself

Fyra dagar i Stavanger, och jag lever fortfarande. Man måste leva snålt när inkomsten är strypt, så mitt matförråd blev inhandlat häromdagen, och det innefattade en påse havregryn, knäckebröd och bananer. Tör-gröten till frukost är smarrigt. Ska inhandla karamellfärg så jag kan göra grön gröt, LIVING THE DREAM! Annars är Sapa väldigt snäll och lagar god och lyxig mat åt mig med, så jag får lite varation från gröten. Iövrigt gör jag mitt bästa att förstå vad norskarna säger, det är lite tufft men det går bättre och bättre. Helgen har dessutom varit väldigt rolig och galen, och jag har fått uppleva Stavangers uteliv. Imorgon ska jag ut på byn och söka jobb (åkte lite fel på bussen i fredags, så det blev inte så mycket gjort den dagen). Sapa sover och jag funderar skarpt på att leka inte nudda golv eller göra en stark röra, svårt val? Om två veckor ska vi på Håkan Hellström-konsert, och är inte det alldeles, alldeles underbart?

Civilstatus: Sambo

Då har hag utvandrat ur Sveriges gränser och anlänt till Norge, Stavanger, om man ska vara exakt. Har hunnit varit i denna underbara lägenhet i sissodär en kvart, och jag trivs som fisken i vattnet. Efter att Jenny lämnade av mig vid bussen runt 3-tiden så har det varit en lång resdag. Anlände på Oslos flygplats med humöret på topp, men blev trots allt attackerad av en norsk tjej på kryckor, som blev rasande för jag inte fattade vad hon sa. Elaka norsk. Sedan var det en av killarna som jobbade vid incheckningen som härmade allt jag sa (och var därför tvungen att göra en pipig röst också) och sa minst tre gånger "jag pratar sveeenska". Jag flinade, förstod inte var hans problem eller dåliga humor kom ifrån, checkade in, och gick därifrån. Resdagen fortsatte med försende plan, som resulterade i att jag missade sista kvällsbussen när jag väl kom till Stavanger, så jag och Sapa fick promenera de 5 kilometerna med all packning, mitt i natten. det var roligt, och inte alls ett dugg jobbigt (!) Som ni kan se så är klockan 02:15 vid skrivandets stund , och sapa håller på att göra iordning kvällsfika åt oss. ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT FLYTTAT IN MED MIN ROOMIE!

Greetings from space

Så, då var det dags då. Dan före dopparedan eller något sådant. Inte för att jag ska 'doppa' något imorgon eller så, men ni fattar vad jag menar. Imorgon är det liksom dags, jag tar mitt pick och pack och drar mot Norge. Ska man vara helt korrekt så bussar jag först ner till el Uppsala och hänger med min kära vän Jeppy över natten, och sedan vid sextiden på torsdagen kliver jag på planet mot Nooorway.

Idag hade jag bestämt träff med linda på 'Port Nio', där vi satt som vanligt och drack våra varma drycker. Jag gillar fikastunderna med Linda, det ger mig chans att spendera lite kvalitetstid med henne, när hon annars har ett sådant fullspäckad arbteschema. Sedan var jag tvungen att rusa runt på stan och inhandla diverse hygienartiklar inför min resa (så som tops, tandtråd m.m). Köpte dessutom världens finaste tandborste, tacka vet jag COOP Forum (om man nu helt tvunget måste ha en FIN tandborste). Föresten, jag måste också nämna att jag fick gå på min första MODO-match på Swedbank igår. Sabina var en ängel och tog med mig. Hela föregående veckan fram tills idag har varit så otroligt.. bra? Jag har haft väldigt roligt och fått ut så mycket kvalitetstid med personer jag tycker om. Den årliga bastukvällen hade vi i torsdags (även om bara tre av nio tappra gjorde en snabbvisit i bastun mitt i natten, var kvällen väldigt rolig).

Nu sitter jag mest och älskar Amanda Jensens låt 'Greetings From Space' som jag mot all förmodan kommer att knarka sönder på bussen mot Uppsala imorgon. Nåväl, nu är det packning som gäller, och ni som undrar så kommer min roomie Pablo att få följa med mig till Norge också. Håll er i hatten, för jag kommer att hålla er uppdaterade.


But, honey, It's just a thing
Here we could stay
It feels nice to get away
from all the pain

och dricka tè mitt i natten med bra sällskap, är något jag skulle kunna vänja mig vid.

Please God,
Now that I found Him
Can I keep Him?


År 2009 har i synnerhet fått en väldigt bra början.