Ett adjö av år 2008

The Pogues -"A fairytale of New York" har gått varm på vår radio i jul. Trots att jag anser att det är en av tidernas bästa jullåt, så har jag uppmanat min pappa åtskilliga gånger att byta spår på skivan, i rädsla av att vi skulle lyckas spela sönder låten totalt (mina föräldrar råkar också älska den låten) men förgäves. I övrigt har det varit en fantastiskt bra jul, och året 2008 ska få avslutas på ett lika bra sätt. Just därför packar jag väskan och drar ner mot Gävle imorgonbitti, där Josefina och Elin ska göra mig sällskap. Det blir en härlig reunion med en trip down memory lane, då vi alla kan gotta oss i Pittsburgh-minnen.

En obligatorisk lista över vad man hunnit med under ännu ett år måste presenteras. 2008 har varit ett väldigt speciellt och lärorikt år, och jag har gjort så mycket saker som jag aldrig ens kunde drömma om för bara ett par år sedan.
Okay -here we go:

- Varit på Bruce Springsteen koncert
- Bott ett år i Pittsburgh (och besökt New York, Seattle, Chicago, Wyoming, Florida, New Orleans, San Diego och San Francisco
- Testat på att surfa
- Flygit i ett private jet
- Varit i ett tropiskt land och blivit väckt av vrålapor (Costa Rica)
- Ziplining genom djungeln
- Paragliding från ett av Jackson Hole's berg (så nära att flyga som en fågel man kan. Wonderful) - Bott periodvis granne med USA's dåvarande vicepresident Dick Chaney
- Firat judiska högtider
- Lärt mig åka slalom i ett av världens mest "challenging mountains" (Le Grand Tetons)
- Lärt mig att tänja på mina gränser
- Blivit mer envis över att klara av saker
- Klarat av att inte träffa min familj och vänner på över ett år
- Blivit mer självständig
- Fått en personlig LC (lifecoach)
- Blivit blond
- Läst på ett amerikanskt college
- Fått en massa nya vänner
- Fått en extra-familj
- Beökt Yellowstones nationalpark och sett den världskända geysern "Ye Old Faithful" få sitt utbrott

Som sagt, 2008 har varit ett väldigt händelserikt år, och tack vare mitt år som au pair i USA fick jag chansen att uppleva en hel del häftiga saker som jag nog annars inte hade gjort. Och klicheèn "att växa som person" är ett måste jag måste ta med, för vore inte ett år utomlands bortkastat om man fortfarande stod och stampade på samma ställe? Nu ska år 2009 infiras och jag väntar med spänning för att se vad det nya året har att erbjuda.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER.

Terrordåd på nattetid

Var det någon fler än jag som blev spammad av sms från Tv4 igårkväll mån tro? Nåväl, ville de påminna om att faddergalan sänds imorgonkväll, och att de skulle uppskatta mitt stöd ifall jag parkerade i tv-soffan, FINE, men när spammet handlade om att kolla in BlondinBellas videodagbok så var mobilen när att åka ut genom fönsret. Visst ETT sms hade väll varit lagomt, ifall jag nu råkade vara intresserad på något vänster att titta på den där sörjan, men när de bestämde sig att bomba mig med sms om det var tionde sekund strax innan läggdags blev det lite konstiga vibbar. Efter de fem första sms:en förstod jag att det inte handlade om fylle-sms från folk på krogen som saknade mitt sällskap, utan en terror med uppmaning att kolla in BlondinBella på webben. Där låg jag, i min säng, och hörde hur min mobil pep som en hungrig fågelunge varje gång den fick sms. Tjugo, TJUGO sms hann jag nog få innan jag bestämde mig för att slå på ljudlös. Då hejdade massutskicket sig litegrann, och kastade slutligen ut tre sms på rad, innan den tackade för sig och la ner sin sms-terror. Jag vet inte om Tv4:s mål var att trötta ut mig, så att jag tillslut skulle följa deras uppmaning och kolla in deras "storsatsning", och därmed få slut på lidandet. Eller var det BlondinBella själv i ren desperation av tittarsiffor som hackat sig in på Tv4:as datasystem och försökte promota hennes egen videodagbok, efter att debuten blivit en flopp (?) Vad vet jag? Oavsett om hur det låg till, så tackar jag nog nej till detta fantastiska erbjudande om att följa hennes liv på webben. I will survive.

Pablo, the untold story

Min rumskompis Pablo är en liten apa som min kära vän Susanna tog hem åt mig i födelsedagspresent. Med honom kom även ett litet brev med kort på honom när han sitter bl.a på en av Thailands flygplatser. Pablo kom till mig i mitten av Oktober och var exakt det sällskapet jag behövde efter att jag kom hem från USA. Nu tänkte jag att han skulle få ta åt sig den mesta äran över att jag har införskaffat en blogg. Han är min inspirationskälla, you'll see.
I övrigt tycker jag att detta får räcka som pilot-inlägg för mig. Nu är historien om Pablos ankomst never more a untold story.