Some cinderella in a partydress

She was looking for a nightgown (eller ytterkläder).

En intressant men smått jobbig kväll igår. Jag och Sapa var på vår nya favoritbar Checkpoint och träffade på diverse roligt folk. På något sätt lyckades vi tappa bort varandra när hon var uppslukad i dansens värld, och jag skulle bara show off med mina skills i något fotbollsspel med några nyfunna kompisar. Så när kvällen började lida mot sitt slut, och jag blivit bjuden på en öl för mycket så hade förståndet flygit sin kos för länge sedan. Nästa sekund står jag mitt i stan, med min team-mate från fotbollsspelet, i min klänning -utan jacka. Gentleman som han var, lånade han ut sin skinnjacka till mina genomfrusna axlar, men det hjälpte inte mycket. Förståndet började sakta komma tillbaka och det fanns bara en sak i mitt huvud: VAR ÄR MIN JACKA?

Efter en stund började jag inse att jackan var inte det enda som jag inte hade just då, när både min mobil, pengar, ID, busskort och bankomatkort var nowhere to be seen (de ligger tillsammans i en liten plastficka som jag bär med mig). Jag säger hejdå till min nyfunna vän som erbjöd mig husrum, för nu ville jag bara hem. Hem, hem hem! Hem till Sapa, min säng och varma kläder. Jag trippar runt som en liten isbit och blir upptäckt av en taxichafför. Jag sätter mig i bilen och försöker pussla ihop min historia. Visst, han kunde skjutsa mig, men jag hade ju inga pengar att betala med. Efter några uppgivna böner går han med på att skjutsa hem mig (man kan säga att jag praktiskt taget stal en taxiresa) Nu var jag inte långt ifrån målet: HEM LJUVA HEM!

Väl hemma stapplade jag in i vårt kapprum och kastar mig mot dörren till lägenheten. Låst. Dörrjäveln var låst, vilket betyder att Sapa inte var hemma. Vars tusan var Sapa? Jag började desperat leta i min väska efter nyckeln, och även den var gone baby gone. Lägenhetsnyckeln låg ju i jackan som jag tappat bort. Springer upp till vår hyresvärd och ringer på (nu var jag desperat) och klockan var sissodär 04:00. Som tur (!) var öppnade han inte. Rusar sedan tillbaka ner till vårt kapprum igen, och hittar min andra jacka som jag fått av mami i julklapp. Äntligen lite värme (behöver jag nämna att det är inte många plusgrader i vårt kapprum?) Jag började nu inse att hoppet var ute. Sapa kommer inte att komma hem ikväll, och jag kommer inte att komma in i lägenheten (försökte ett tag att rycka upp dörren, men jag var för svag, men i desperata tider försöker man vara kreativ).

Hittar en mössa som jag tar på mig, och plockar sedan ner Sapas olika små sommarjackor och bildar en fin kudde. Sen låg jag där på det smutsiga stengolvet med ytterkläder, och det tog inte lång tid innan John Blund kom. Vaknade 09:30 av att en nyss hemkommen Sapa står och gapskrattar och ropar: "ANGIE!". Resten av dagen har jag spenderat i tv-soffan. Hittade alla mina kort , som förvånadsvärt legat i min väska hela tiden. Mobilen hade jag tydligen lämnat hemma för kvällen, så den hade varit i tryggt förvar. Ringde till Checkpoint på kvällskvisten och frågade om de hade min jacka, vilket de hade. Hallelujah. Åkte dit och hämtade upp den. Sapa påpekade att jag uppenbarligen inte var den enda som glömt kvar min jacka, för det fanns en hel bunt av dem. Nåväl, nu är jackan tillbaka där den hör hemma. Imorgon ska jag på en arbetsintervju för en klädbutik.
Slutet gott allting gott.