Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år.Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår.
Tills jag sa "Väntar du på nån eller vill du bli min?" Du sa "Vad svarar man på sånt?",
jag sa "Man svarar nog ingenting".
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har. Gräv i det dunkla med sök inga svar. För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla. Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad.
Allt jag ser, allt jag hör
Är din röst, din blick, ditt skratt. Du har ögon som rusar en natt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar