I fell in to a burning ring of fire

Egentligen hade jag tänkt att skriva om gårdagen just nu, men det blev ändrade planer. Just nu sitter jag här liten och ynklig, snyftandes och skulle helst av allt vara hemma i mitt hus i Fillingen. Jag vet att mamma är hemma och att hon skulle ta hand om mig. Nu sitter jag ensam i lägenheten med en smärta som är olidlig. Jobbet börjar om fyra timmar, och jag är inte ens säker om jag kan förmå mig att få på mig gympaskorna. Jag vet att om jag ska få tag i tigerbalsam måste jag ut på byn, och den resan känns allt för lång för att stå ut med smärtan. What the hell to to? Min moder avrådde mig från att jobba idag, men det skulle bli allt för stor ångest om jag visste att jag missade en hel dags paycheck. Vad som skett är att jag får en fucking jävla nackspärr!! NACKSPÄRR! Jag hade inte tänkt att det kunde dyka upp bara sådär, och jag har inte varit med om det förut. Jag satt nyvaken här i soffan och gjorde upp planer för kvällen. Hela kroppen kändes trött och slö så jag tänkte sträcka på mig som en helt vanlig trött person gör, och då sa det bara KLICK, och ljudet efterföljdes av en olidlig smärta som spred sig ner för vänster sida av halsen, ner mot axeln. Huvudet är omöjligt att vrida, och jag är helt hjälplös. Ett tag satt jag och funderade om jag halvt knäckte nacken på mig själv. Ett omedvetet självmordsförsök som misslyckades, så att jag istället får sitta här halvt döende. Fan vad man känner sig ynklig när det väl gäller. Det som räddar mig mitt i allt lidande är att Sapis köpt en kabel till stereon vi har, så jag kan sitta och lyssna på musiken från min ipod på högtalarna. Just nu spelas Håkan Hellström - Försent för Edelweiss, och lugn musik är vad jag behöver för tillfället. Jag får berätta om gårdagen en annan gång, för nu måste jag försöka få slut på mitt lidande på ett eller annat sätt.
Jag säger som Mr Johnny Cashs skulle ha sagt: "and it burns, burns, burns -the ring of fire".